”Pop för vuxna” kallar Kajsa Magnarsson och Conny Nimmersjö sitt gemensamma KC Baby när de återvänder för ett andra varv åtta år senare. Det visar sig kunna definieras bland annat med texter som mångordiga och okonstlade texter, som enligt Karin Magnusson är helt sanna. De hanterar vuxna relationer med rak rättframhet som inbegriper både barn och Marbodalkök, och är samtidigt enkla och komplexa. Särskilt Undermålig – ”det är så jävla dåligt” – lockar lika mycket till att sjunga med som till eftertänksamhet.
Musikaliskt innebär ”pop för vuxna” i huvudsak stilla och lågmälda sånger för försiktig elektronik och stillsamma sparsmakad gitarr. Till det adderas ännu mer återhållsamma detaljer som en mjuk saxofon i Pratade, lyssnade och Amanda Werne aka Slowgolds dragspel i avslutande Nu är det så.
Några gånger ökar intensiteten. Hypomani är knappt två minuter av snabb pop med handklapp som kanske kan få Bob Hund-fans att känna igen sig mer, och i dova Till Berlin hörs utöver Kajsa och Conny också Mattias Alkberg sjunga lead, liksom den spännande bekantskapen Insomnia Taxxi, som är den ukrainska experimentmusikern Iryna Novikova. 2017-2022 är Kajsa Magnarssons text som sammanfattar en relation och dess plötsliga slut, och relationens andra hälft Conny Nimmersjö sjunger den med en självklar rättframhet som gör att vi undrar varför vi inte fått höra hans röst oftare under åren.
