Första generationens synthare slår sig ihop för att göra covers, och landar omedelbart hos Abba. Från Vince Clarke har vi hört det förut med Erasure, och faktiskt har även den relativa lättviktaren Neil Arthur från Blancmange tolkat samma band.
Men avfärda det inte för snabbt. Att Vince Clarke har djupare bottnar än så är ett väl etablerat faktum från Depeche Mode och framåt, och här gömmer sig pärlor på de mest oväntade ställen. Deras användning av sin ungdomstids maskinpark är en attraktion i sig, särskilt som producerande Benge med bland andra Cabaret Voltaire på sin meritlista inte bara förstår att utnyttja syntharna och trummaskinerna som dazumal utan också kompletterar soundet med tunga elektroniska bottnar där det passar sig.
Bland tolkningarna finns standards som Gentle on My Mind, udda spår av The Magnetic Fields och hits av The Carpenters och David Essex, vars Rock On uppenbarligen gömt oanade kvaliteter under alla dessa år. Men det är tolkningarna av Young Marble Giants Brand New Life och Fad Gadgets Back to Nature som är de riktiga pärlorna, där de fångar ursprungsversionernas karaktär utan deras DIY-sprödhet respektive bubblande otålighet.
Abba då? Jo, tolkningen av deras sena The Visitors är alldeles strålande både i det lilla, som synthöversättningar av pianodetaljer, som i det stora i framlyftandet av låtens episka kvaliteter. Lärdomen är att man inte ska underskatta synthveteraner som gräver där de står.
