Protestsånger har varit kärnan i Dan Berglunds musikaliska själ ända sedan debuten till stöd för strejkande hamnarbetare i Göteborg 1974. Men även om Dylan, Cornelis, Kjell Höglund och kanske framför allt Fred Åkerström väger tungt i hans ryggsäck så bär han den med fryntlig lätthet i rimmen, med en musikalisk finess och med en ironisk glimt i ögat.
Fortfarande är hans visor gravt radikala, men med en anarkism som gör den omöjlig att pressa in i färdiga politiska fack. Och när Dan Berglund sparkat vilt i precis alla tänkbara riktningar ger han sig själv en dansk skalle av bara farten. ”Aj!”
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
