Jag måste minnas fel. Jag associerar fortfarande Cocorosie till två arty hippiesystrar som gillar att pilla på stränginstrument och sjunga naturromatiskt fantasyflum med tillgjort infantila röster. Men den duo som har spelat in det här albumet är något helt annat.
Smarta rytmprogrammeringar (någon gång snubblande nära gammal G-Funk) och elektroniska trick, varma atmosfärer och mjukt repetitiva stämningar och stilla pianomelodier som understryker sångernas styrka. Och så en fantastisk vokalinsats av Antony Hegarty i singeln Tears for Animals dessutom.
Någon liten hippieflöjt här och där står man ut med när större delen av skivan är så här fokuserad.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
