Det är givetvis ingen slump att Citizen K travesterar Jackson Browne med skivomslaget. Det är just i den sortens väluppfostrade intellektuella och känsloanalytiska singersongwriter-tradition som boråsaren hämtar sin näring och sin livslust. Men ett på tok för forcerat uttal drar ner intrycket, trots habilt låtskrivande och kompetenta musicerande. Om Citizen K valde det svenska språket skulle kanske den välbehövliga avslappningen komma på köpet?
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
