Redan i det första kaxiga riffet är det uppenbart att vi inte har med någon vanlig smånervös debutant att göra, och blandningen av kaxig indie och snyggt arrangerad pop förstärker bilden av rutin. Så har Christoffer Roth meriter från Monster, Hets, och Kriget också, för att inte tala om åren tillsammans med Markus Krunegård och Moneybrother. Och spåren av alltihop finns här, tack så mycket, kombinerat med en uppsättning smarta poplåtar som samtliga nämnda skulle varit stolta över. Att några av hans allra bästa sånger är så oerhört snygga The Jam-pastischer att man måste jubla högljutt gör ju inte saken sämre.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
