Caitlin Rose är kaxig. Inte så mycket i sin musik, som genom producerande Lambchop-Mark Nevers försorg balanserar på precis rätt sida om Nashvilles snälla countrypop för topplistan. Hennes kaxighet består dels i en stark och egensinnig röst – någon gång påminnande om Neko Case och någon annan gång med en flört mot girlgroup-fenomenet – som kontrasterar mot musiken.
Dels består den i att Caitlin Rose på sitt debutalbum inte drar sig för att sjunga en Fleetwood Mac-sång (That’s Alright), trots att det omedelbart tvingar upp prestationskraven för de omkringliggande egna låtarna och trots att det innebär ofrånkomliga Stevie Nicks-jämförelser. Och även om det inte räcker idag har Caitlin Rose resurser som framöver gör att hon faktiskt kan leva upp till allt det stora.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
