Humanism, omtanke, empati, närhet. Sedan något decennium är det signalord för svaghet och för ”godhetsknarkande”, men långt innan dess var vi alla tvungna att i postmodernistisk Killing-anda småle ironiskt när sådana ord dök upp i samtalet. Chastity Belt tänker inte acceptera det. De konstaterar att vänskap är ett av tillvarons viktigaste värden, särskilt i en värld som blir alltmer artificiell och isolerad för varje dag.
Även om det inte var ett avsiktligt tema för Chastity Belts sjätte album visade det sig att vänskap var återkommande i de flesta låtarna på skivan. “I’ve got friends for this / To help me out of this mess” inleder Lydia Lund i albumets titelspår och uppmanar oss att “always tell your friends the truth.” På samma sätt sjunger Julia Shapiro i avslutande Live Laugh Love om hur tacksam hon är för sina vänner, och positiva relationer återkommer däremellan gång på gång i optimistiska och varma texter från alla bandets medlemmar.
De är visserligen numera spridda till Los Angeles, Seattle och Chicago, men även om det innebär mindre tid för harvande finns här en samstämmig enhetlighet som i en hyfsat demokratisk konstellation bara kan uppstå genom tillit och vänskap. Det är kanske lite ruffigare än på bandets senare album, men fortfarande balanserat och snyggt luftigt. Däremot håller inte låtmaterialet samma kvalitet.
Vemodiga I Could Say Less har en känslighet i sitt Dinosaur Jr-loja anslag, och Lydia Lunds Pavement är en alldeles strålande spröd poplåt. Men i övrigt lever deras sånger alltför sällan upp till samma nivå som bandets personliga värme och medmänsklighet.
