Bajen, bärs och David Ritschards kala hjässa, det är livet när man bor söder om Slussen! Förra hösten gjorde proletären från Johanneshov cirka 400 spelningar på raken på Södra Teatern. Lokalen är liten och väldigt många ville komma. Någon, närmare bestämt Stefan Sydell, var klok nog att släpa med inspelningsutrustning och dokumentera kalaset, och resultatet är den ypperligt fina Skärvor från Södra Teatern.
David Ritschard lämnade bas och trummor hemma och har istället tagit med en originell orkester med Jonathan Lundberg på flygel och Ola Gustavsson på steel guitar, elgitarr och akustisk gitarr. Och till det tre ljuvliga blåsare, Simon Skogh på sousafon och trombon, Linnea Jonson på trumpet och Tilde Schweitzer på trombon. Jenny Almsenius gästar i Aldrig lämna och sjunger den mycket fint. Urvalet av sånger blandar i detta arrangemang ideologi med frälsningsarmé och svensk visa. Thorstein Bergman, Dan Berglund, Mikael Wiehe, Fria Proletärteatern, ja, lite Olle Adolphson, David Ritschard och Charlie Engstrand Sommar får också plats.
David Ritschard är en skinande huvudperson, men hans jämlika kontakt med publiken hörs i varje ton. Att han till och med grejar en mer än godkänd Göteborgsdialekt i Dan Berglunds Bullen hade firat säger en hel del om den här sympatiska sångarens förmåga till tolkning och inlevelse. Det finns avundsjuka kollegor som viskar om att Ritschard skulle vara en aning fejk, men när man hör Ritschard sjunga andras sånger blir det uppenbart att han är en sann artist. Han är en karaktär och en uttolkare som utan att kännas det minsta utstuderad uppenbarligen har närstuderat en väldigt svensk och stockholmsk musiktradition och gett den en självklar plats i vår tid. Det kan ingen ta ifrån David Ritschard.
