Alabama skakar och svänger men Alabama snarkar också. Alabama Shakes rockar inte längre något vidare utan ägnar sig mest åt neo-soul som är loungeanpassad och jammig på samma gång och därmed såklart idealisk för musikstudenter på samma sätt som D’Angelo och Erykah Badu regerade skolkorridorerna på musikgymnasier runt millenieskiftet. De är oklanderligt duktiga men samtidig sövande tråkiga.
Återkomsten I Must Be Dreaming har såklart en del fina stunder. Garden är mer retrosoul än neosoul och har en mycket fin refräng, mjuk och kärleksfull. Friends och Waist Deep är befriande indierockiga och särskiljer sig från resten av materialet.
Men överlag är Brittany Howard & Co inte speciellt roliga 2026. Textmässigt levererar de enligt förväntan i sina betraktelser över politik och kärlek, men förmår inte aktivera eller engagera lyssnaren som tvärtom snabbt hamnar i dvala.
