Vad är det som driver folk att fortsätta med den otacksamma uppgiften att sätta ihop hyllningsalbum? Alla vet ju redan från början hur det kommer att sluta: Originalartistens fans kommer att sucka, de medverkande artisternas fans kommer inte att bry sig om annat än sina respektive favoriter, och vi recensenter kommer att skälla somt för att vara för originaltroget och annat för att vara för fritt tolkat.
Här vågar sig ändå mer och mindre obskyra på mästarens sånger, så ofta tolkade redan, och det blir en salig blandning. På minussidan placeras Stephen Duffy som är alldeles för lättviktig för Pancho and Lefty, och Jad Fair som är alldeles för galen. Bland det man förhåller sig återhållet positiv till finns Gustav Haggren och J Tillman, medan Great Lake Swimmers, Thomas Denver Jonsson och givetvis The Be Good Tanyas är stora utropstecken. Men det allra bästa här givetvis sångerna.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
