Trots den exponering hans musik fick i HBO-serien Sons of Anarchy har The White Buffalo – eller Jake Smith som han egentligen heter – inte slagit igenom stort ännu. Det är förmodligen förklaringen till att hans sjätte album är ett så spretigt showcase med ambitionen att visa upp hela den bredd han besitter.
Den bredden är mycket riktigt imponerande. Hans sätt att sjunga slängig elektrifierad blues är lika avslappnat som salig Levin Helms, och i rockigare stunder som Avalontangerar han Steve Earle både i engagemang och auktoritet. Med trashig ökenrockabilly i Border Town/Bury Me in Baja och stunsig sydstatsjazzig rootsrock i Robbery, som helt enkelt är ett tonsatt manus till en dramatisk filmsekvens, tar han med samma självförtroende matchen med JD McPherson.
De enda gångerna han tappar sitt grepp om klichéerna och hamnar i underläge är när han på ett par ställen vill visa upp en romantisk balladsida dessutom, men här finns mycket annat att bygga ett långsiktigt förtroende på.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
