Filmen som någonstans på vägen har slutat fungera som elak parodi på turnédokumentärgenren och i stället blivit en instruktionsbok för band som vill framhålla distansen till sin egen stjärnstatus, är tillgänglig igen.
Åter får vi chansen att försöka förstå logiken i Nigel Tufnels förklaringar varför en förstärkare med volymkontroll som sträcker sig upp till elva låter mer än en med den vanliga tiogradiga skalan. Åter får vi ropa vägvisande råd till ett vilset band på väg genom kulvertar i desperata försök att hitta scenen. Åter får vi njuta av subtil lyrik som ”My baby fits me like a flesh tuxedoo, I´d like to sink her with my pink torpedo”.
Men nu får vi ännu mer. Här finns nästan en och en halv timme extramaterial förutom möjligheten att guidas genom filmen av regissör och skådespelare. Spinal Taps reklamfilmer för mat (”Rock and Rolls”) är av normal TV3-kvalitet, men filmade presskonferenser från 60-talet, kompletta tidstypiska videor för bland annat (Listen To The) Flower People och Big Bottom är oumbärliga.
Bland drivorna av bortklippta scener finns mängder med sånt som hade befogat en dubbelt så lång originalfilm. Vi får äntligen möta Billy Crystal och Dana Carvey som cocktailpartyts serverande mimskådespelare, vi får lida med den stackars oskyldige chauffören som tvingas röka olagliga växter och sedan iklädd endast kalsonger sjunger Frank Sinatra med en pizzakant som mikrofon. Vi får lära oss att countrymusiken bygger på traditionell indonesisk musik och vi får uppleva hur bandets medlemmar möter en plaster caster som förevigar deras rumpor. Men munsåret som sprider sig fram och tillbaka mellan medlemmarna förblir ett mysterium.
Spinal Tap är tillbaka efter tio års sökande efter inspiration, okända avkomlingar och bilnycklar. Nigel Hufnel har lämnat det kristna bandet Lambsblood och möjligheten att spela på Monsters Of Jesus-galor för att återförenas med David St Hubbins och Derek Smalls. Nytt material finns tillgängligt på siten Tapster, och går att ladda ner till var mans dator, även om man som David St Hubbins sitter med en Commodore 128.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
