Ända sedan Niccokicks första ljuvliga demos har indiepubliken girigt bevakat dem. Då smyger unga Andreas Söderlund iväg och skaffar amerikanskt skivbolag och världsdistribution för sitt sidoprojekt Sounds Like Violence, där huvuddelen av Niccokick ingår.
Mini-cd:n The Pistol innebär inga avsteg från Nickokicks väg, bara en utveckling. Afghan Whigs har alltid varit utgångspunkten för Andreas Söderlunds musik, och med utvecklad teknik och uppumpade muskler bygger Sounds Like Violence långt mer avancerade powerarrangemang än tidigare. Volymen är högre och attacken hårdare, med samma effekt som den trumhinnetortyr Greg Dulli kunde utsätta lyssnaren för live, och den som tidigare studsat inför aggressiviteten i Andreas Söderlunds sång kommer att studsa högre nu. Det låter som våld, helt enkelt.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
