Till stora delar är det sant när Andreas Kleerup sjunger att ”I’m just like before”. På albumdebuten som ledare för ett band, är visserligen en del av arren annorlunda än förr. Trestämmiga röster och med akustiska gitarrer är hämtade direkt från Fleetwood Mac, medan synthsjok intill elgitarrer är direkt hämtade från Phil Lynotts korta solokarriär. Men melodierna är en fortsättning på vad han gjort förut, tack så mycket, och Kleerups distanslösa hängivenhet gör återigen skillnaden mellan bra och fantastiskt, till det senare alternativets fördel.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
