Den uppställning samarbetspartners som Marc Carroll presenterar på sitt sjunde album är tillräckligt för att ta andan ur vem som helst. Bo Koster från My Morning Jacket. Trumpetsolo av Noel Langley från Bill Fays band. Trummor av Pete Thomas från The Attractions och av Jody Stephens från Big Star. Och – gasp – titelspåret är ett samarbete med självaste Penny Rimbaud från Crass, vars chefsillustratör Gee Vaucher bidragit med omslagsdesign.
Musiken däremot gör långtifrån samma intryck. Precis som på tidigare album är Marc Carrolls sånger trögflytande och anonyma, och träigheten i hans konventionellt gubbiga arrangemang matchar hans intetsägande röst. Med banala textteman om det godas seger över det onda och kärlekens överlägsenhet över hatet är medelmåttigheten komplett. Synd på så fina medarbetare.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
