Han inleder med en spröd men dramatisk popmelodi, med betoning på just melodi, och precis som att låten påminner om tidiga R.E.M. är Lee Ranaldos röst påfallande nära Michael Stipes. Nels Cline från Wilco är hans egen Peter Buck, och bidrar rejält till kvalitetsnivån på den lättpsykedeliska pop som är skelettet här.
På några ställen blir det lite mer elektriskt, men aldrig påträngande. Circular (Right as Rain) är klassisk psykedelisk västkustrock av utmärkt snitt, och Last Looks med gästande Sharon Van Etten börjar drömskt vackert för att sakta bygga upp en allt starkare intensitet. Stora Thrown Over The Wall påminner om Soundtrack of Our Lives mer sinnesutvidgande stunder.
De nya tillskott till Lee Ranaldos musik som elektroniska experiment utgör är så subtilt inkorporerade att man måste leta aktivt för att märka dem, men de bidrar till klar friskhet som förstärks av texter skrivna med författaren Jonathan Lethem, något som märks både i deras litterära kvalitet och i att Lee Ranaldo på flera ställen väljer att deklarera dem artikulerat och noga snarare än att sjunga. Det bryter inte av negativt mot albumets stämning, utan bidrar till att göra Electric Trimtill den i särklass bästa post-Sonic Youth-skiva som hörts.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
