Om man var 12 år gammal 1996 ville man ha Metallicas nya CD-skiva Load. Den hade en klisterlapp på skyddsplasten som deklarerade att skivan var hela 78 minuter lång – valuta för pengarna alltså. Tyvärr bara när det gällde kvantiteten. John R. Millers The Great Unknowing är 14 spår och 66 minuter lång, men lyckligtvis är den fylld av kvalitet.
John R Miller kan beskrivas som en rockigare Guy Clark. Han har en hypermaskulin röst och ett snyggt drawl men faktum är att han är bäst när han låter allra mest som Guy Clark i fina Tollboth, Think I’ll Start Over och Daughter Of Night, samt Day Drinking och Two Days Clean, vilka även ekar av käraste John Prine.
Static and White Noice, Double Lives och i synnerhet Cornbeard and Pinto Beans har Clarks karaktäristiska plockdriva lunk och halvt talade sång, men istället för att handla om Susanna Clark handlar Cornbeard and Pinto Beans om en anarkokommunistisk aktivistdrottning som ser till allas vårt bästa. Det är ett uppfriskande tema i en genre som inte direkt brukar förknippas med socialism – får vi höra den på Grand Ole Opry snart?
Looking for A Place to Die är också politiskt vass och humoristisk, med berättelsen om en hur en man med fem års masterutbildning av en ”motherfucking-robot” med fem års garanti, och nu bor i ett skjul. Marknadsstaten beskyddar borgerligheten och lämnar resten av oss att ruttna, sjunger Miller.
The Byrds hade en vana att avsluta sina tidigaste album med en ironisk cover (We’ll meet again, Oh! Susannah), och kanske har Miller samma tanke med den avslutade tolkningen av Dire Straits Walk Of Life. På ett riktigt bra album som The Great Unknowning är den hur som helst onödig.
John R. Miller har uppenbarligen hjärtat på rätt ställe och är en värdig arvtagare till countryns progressiva giganter, som Kris Kristofferson, John Prine, Guy Clark, Rodney Crowell och Steve Earle. Välkommen till det ljuvliga rövargänget, John!
