Ska vi börja med bristerna? Den gamla Sex Pistols-basisten är ju ingen vidare sångare, till att börja med.Dessutom har Glen Matlock tappat en del av den skärpa som kombinationen attack och finess (jodå) som präglade Sex Pistols och Rich Kids, liksom den där utsökta popfingertoppskänslan från sina obskyra 80-talssinglar.
Men han har kvar förmågan att direkt haka i den brittiska r’n’b-rocken från Small Faces via Dr Feelgood till hans egna band och så småningom till Oasis. Han har också kvar sin gedigna muskulösa hantverksskicklighet, tydligast i Nowheresville och Sex Pistols-travestin Yeah Right!.
Det räcker långt hos gubbrockare och nostalgiker, även om en och annan kommer att reagera på det paradoxala i att eleganten från Sex Pistols nu gjort en skiva vars närmaste syskonskiva är det Professionals-album som samma bands grovjobbare Steve Jones och Paul Cook gjorde för dryga 30 år sedan.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
