Det centrala i all promotion för Girl Group och deras debut-EP hittills har varit genus. ”Det är bara tjejer i bandet UTROPSTECKEN, och de är inte en konstruktion av män UTROPSTECKEN”. Som om genus har betydelse avseende producerande, basgångar eller trummande. Som om det vore 1982 fortfarande. Visst borde vi ha kommit längre än att tycka att det är sensationellt att tjejer bildar band tillsammans och att tjejer styr sitt eget skapande?
Men för Girl Group har det förstås betydelse att de inte kände sig välkomna i Liverpools och deras Performing Arts-utbildnings grabbiga gemenskap och därför tog saken i egna händer. På samma sätt är de feministiska teman och spörsmål som dominerar bandets EP sprungna ur deras situation och bemötande, och de har därmed en minst lika hög aktualitet idag.
Hursomhelst bubblar Girl Group över av ungdomlig rättfram kaxighet och storögd upptäckarglädje när de tar avstamp hos Lily Allen och Wet Leg för att skapa sitt eget spretiga uttryck. Att alla fem bandmedlemmarna – varav fyra från Oslo och en från Yorkshire – sjunger lead bidrar till dynamiken när de radar upp stenhårda angrepp på bransch och beskäftig manlighet i Man-Made Girl Bands och Flink Pike. Bäst är deras renodlade partyanthem Yay! Saturday med snyggt återhållen intensiv utekvällseufori (och viss ågren dessutom), och i Shut Your Mouth (Sometimes).
