För 30 år sedan lyckades Claudia Brücken först som sångerska i Propaganda – Frankie Goes To Hollywoods paneuropeiska och gothmodernistiska systerband – och därefter i Act och senare som soloartist skaffa topplaceringar på den brittiska topplistan, en prestation som väl annars Nena är den enda tyska sångerska som lyckats med. Nu är hon tillbaka med ett coveralbum, och förutom topplisteplaceringarna är mycket sig likt.
Hennes låtval är genomgående smarta och ofta delikata, och bekräftar att Claudia Brücken som artist fortfarande i högsta grad är både arty och självständig. Hennes sätt att ta sig an Pet Shop Boys och Julee Cruises Blue Velvet-soundtrack är elegant, och två (!) Stina Nordenstam-covers, Memories of a Color och Crimes, är direkt strålande. När hon gör David Bowie vågar hon sig modigt på Everyone Says Hi från 2002 istället för någon av de mer uppenbara 70-talshitsen. På samma sätt förhåller hon sig till Bee Gees, The Lilac Time och The Band, från vilka hon konsekvent väljer mindre frekventa låtar att tolka.
The Lost Are Found är pop av och för medelålders konnässörer. Men om yngre elektropoppretendenter tar sig tid att lyssna finns mycket att lära av Claudia Brückens fingertoppskänsla avseende både låtval och framförande.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
