Precis som när Pavement eller Pixies ursprungligen nådde ut, när Beck för första gången spelades på MTV, eller när Ty Segall eller Mac DeMarco plötsligt exploderade är det en omvälvande upplevelse att höra Car Seat Headrests debutalbum. Den 23-årige Will Toledo har slipat på sin gitarrindie på typ tolv-tretton Soundcloud-album hittills, och när han till slut når omvärldens och den här anmälarens öron är han en färdig artist.
I hetsiga Vincent Google-diagnosticerar han först klinisk depression och självmedicinerar med jublande trumpeter, en frifräsande sologitarr och maniska trummor, men oberoende av psykiskt hälsotillstånd konstruerar Will Toledo så briljanta låttitlar att det är frestande att rabbla allihop. Ändå är det mäktiga gitarrmanglet i grungefesten Destroyed By Hippie Powers till och med bättre än titeln. (Joe Gets Kicked Out Of School For Using) Drugs with Friends (But Says This Isn’t A Problem) är ingen vacker historia, men en desto smartare underliggande melodi.
För Will Toledo har en slackerattityd till refränger och knäckande melodier, som båda delarna dyker upp överallt utan att han bryr sig om att profitera på dem genom accentuerande eller ens en refrängrepris. Drunk Drivers/Killer Whales är ett undantag med en återkommande fantastisk lofi-refräng, medan Connect the Dots (The Saga of Frank Sinatra) är en komplex lofi/grunge-symfoni i flera avdelningar. Med Teens of Denial har Car Seat Headrest givit oss en skiva att ägna lika mycket tid åt att festa till som att djuplyssnande analysera, och båda aktiviteterna räcker avsevärt längre än den svenska sommaren.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
