En tredjedel av sin inspiration till sina Candy Bomber-sessioner i Berlin hämtade den nu avlidne Paul Lemb och hans bandpartner Thomas Wydler (The Bad Seeds) från den allra mest hårdföra delen av gothtraditionen, den som gärna blandade ödesmättade operasångerskor med rituella chants över mullrande pukor och dova mollbasslingor.
Men två tredjedelar har de hämtat från No Wave-eran, med stiffa funkambitioner, milda Hammondtoner och disharmoniska saxofonsolon, och med en uppsjö av gäster med Kid Congo Powers, Jochen Arbeit och Gemma Ray. Till en början känns det både ovant och rejält obekvämt, det ska erkännas, men när man allteftersom vänjer sig finns det en hel del hos Candy Bomber att glädjas åt.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
