Tiden har hunnit ikapp Bob Hund. De startar inga fler revolutioner. Medan Bob Hund tog sin långa paus hann tiden ikapp dem. Deras anarkistiska indievariant av Pere Ubu var så långt före sin tid under 90-talet att vi inte ens förstod vidden av det, men medan de blivit äldre och stelare rör sig omvärlden allt snabbare, och idag kan de knappast kallas avantgarde. Den förnyelse som kan höras på skivan, i form av en discolåt, en pianoballad (nästan) och en hel del elektronik på bekostnad av gitarrattacker, förstärker ytterligare bandets normalisering.
Därmed inte sagt att Bob Hund gjort en dålig skiva, tvärtom. Bob Hund är alltid är påhittiga och underhållande, och aldrig mindre än bra. Men när Thomas Öberg påstår att ”det här är världens bästa dåliga låt” syftar han förmodligen på någon gammal triumf, för någon sådan finns inte här. Här finns bara helt ok låtar, som inte lockar fram superlativer, som inte startar revolutioner och som inte välter liv över ända.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
