I Already Naked träffar den 72-årige Debbie Harry fortfarande nästan samma toner som när hon var ung, men ändå är något fel. Hon låter stel och odynamisk, lite för långsam och därmed ett ögonblick sen i fraseringen. Där skulle det vara lätt att landa i snabba slutsatser om att det återuppstådda Blondie med god marginal passerat sitt bäst-före-datum. Men det är ett antagande som är uppåt väggarna.
Tillsammans med Chris Stein och Clem Burke samt ett knippe nykomlingar undanröjer hon omedelbart sådana funderingar med intensiv popdisco i Fun, där Dave Sitek från TV On The Radio hjälper till att bygga en spänstig korsning av New Wave och Bee Gees. Innan man ens hinner reagera bidrar sedan Johnny Marr med en lika vital upptempolåt i My Monster.
Samma hastighet håller det hårda Joan Jett-samarbetet Doom or Destiny, och gästparaden fortsätter med Sia som skrivit Best Day Ever, där Nick Valensi från The Strokes spelar gitarr. Gravity är den låt som Charli XCX bidrar till knytkalaset med, och tillsammans med Rapture-ättlingen Long Time i samarbete med Blood Orange är det skivans enskilt vassaste stund.
Lekfulla Love Level kombinerar inslag av barnramsa, rappande, friskt latinoblås och elektroniskt experimenterande i en och samma poplåt, och till slut känns det nästan lite för utstuderat hitvänligt i lämpligt betitlade Too Much. Åtminstone tills man drar sig till minnes att den sortens oblyga hyperkommersiella inviter alltid varit ett av Blondies mest framgångsrika förföringsknep och låter sig charmeras.
När vi har blivit så avtrubbade av skivbolagens lätt desperata försök att återlansera alla återförenade veteraner med påståenden om att de skulle vara tillbaka i storhetstidens form är det lätt att bli avtrubbad. Men Pollinator är trots alla sina namnkunniga bidragsgivare ett omisskännligt Blondie-album, och det pryder tveklöst sin plats intill Eat to the Beat och AutoAmerican.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
