Freakpopsångerna om att inte hitta favorittröjan eller om armageddon från Ben och Vesper, på gitarr och barytonsång respektive piano och alt, är påhittiga och stundtals väldigt lättrallade. Att Sufjan Stevens spelar piano på skivan ger en del ledtrådar hur det låter när musiken på ett charmerande sätt vinglar fram mellan smart dialogpop som Holly Home? och groove-njutningar som Cheer Up, Cheers!
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
