När jag intervjuade Amy Winehouses producent Mark Ronson förra sommaren himlade han med ögonen när Amy Winehouse nämndes, men antydde samtidigt att det fanns åtminstone början till ett album inspelat. Ett år senare var Amy Winehouse död, och så mycket närmare ett färdigt album hade man uppenbarligen inte kommit. På den här cash-in-skivan finns inte mycket som skvallrar om hur ett tredje album från Englands största sångerska på 2000-talet skulle ha låtit. Bara fyra låtar är inspelade efter Back to Black, och av dem har vi redan hört duetten med Tony Bennett (hennes ”allra sista inspelning” åtminstone tills man ”hittar” en ännu senare inspelning lagom till skivsläpp nästa jul) medan A Song for You är en ofärdig hemmademo.
Resten av Lioness är blandade inspelningar från de senaste tio åren, med långsammare versioner av Valerie och av Tears Dry som utfyllnad bland utfyllnaden. Men eftersom Amy Winehouse faktiskt var unik i röst och i approach har man överseende och sväljer lätt alla uppenbara invändningar. Redan i sin allra första inspelningssession för snart tio år sedan satte hon en utmärkt och egen version av The Girl from Ipanema, och hur hennes tagning av Carole Kings Will You Still Love Me Tomorrow med The Dap-Kings fått ligga osläppt sedan 2004 är obegripligt. Som cynisk gravplundring är med andra ord Lioness ändå ganska smakfull.
Ursprungligen producerad i Nöjesguiden
