Hans två senaste album tillkom när Lars Bygdéns hustru var dödligt sjuk och sedan avled, och det satte naturligtvis djupa spår i Bygdéns sånger och hela uttryck. Faktum är att det är två skivor som är så akut angelägna och gripande konstverk att det svårt att hitta motsvarigheter i svensk skivutgivning.
Så nära kommer inte War nu fyra år senare, men det är tydligt att Lars Bygdéns kreativitet fortfarande föds ur och bärs av ett starkt engagemang. En del av War är sprunget ur ett samhällsengagemang som stegrar sig inför auktoritativa och vetenskapsfientliga strömningar, och de kommer i dagen i dystopiska Forevemore som tål jämförelser med några av de viktigaste amerikanska singersongwriters du kan komma på, med en skir elegans som uppstår i mötet mellan den akustiska gitarren och den elektriska sologitarren.
Lars Bygdéns bakgrund i americana sätter naturligtvis fortfarande djupa spår, rakast i den fina countryrockballaden My Marie med pedal steel och stolsknarrande på verandan. Men när han tar det ett steg ytterligare i Ride the Rainbows subtilt suggestivt drivande akustisk gitarr och intensiva handklapp skapar Lars Bygdén stämningar som ligger nära kollegans Christian Kjellvanders särr att gå vidare till något större från sådana rötter.
Med en dramatisk produktion av Ola Gustavsson och fingertoppskänslig mix av Mikael Herrström finns dessutom en i sammanhanget ny analog elektronisk botten i flera spår. Den är central i inledande Little Things med sina synthar och programmerade trummor, som med kontrasterande akustisk gitarr bidrar till luftighet. När sedan en stor och effektfull gospelkör tar allvarsam ton är det lätt att associera till Nick Caves Wild God.
Även Highway har ett oroväckande elektroniskt driv och löften om att ”I’m coming after you”. Ännu mer konfrontatiiv är skivans starkaste låt War med mullrande intensiva pukor och en larmande fiol i attackerna mot de mest hycklande världsledarna. I avslutande Give It Everything You’ve Got finns samma maning till kamp – ”War is here now – no place left to hide” med en gitarreffekt som stiger i styrka till larmnivå, men också dess kontrast av fullständig stillhet och tystnad.
Konfrontation å ena sidan, acceptans och förståelse å andra sidan. Lyriskt och musikaliskt. Sådana bottnar och motsatser är War och faktiskt Lars Bygdéns hela konstnärskap fyllt av.
