Mitt emellan smart modern indie och spruvad Captain Beefheart-weirdness har isaac Brook snubblat omkring under flera decennier nu. Efter originalmedlemmen Jeremiah Greens frånfälle har de inte hörts av på några år, men nu är de tillbaka med bland andra Janet Weiss från Sleater-Kinney som ersättare på trummor.
På bandets åttonde album har.irrfärderna tagit dem tillbaka till ett sound med eketroniska rytmer och ett fokus som inte ligger så starkt på gitarren. Experimentalismen är djupare än på länge, och det är samtidigt albumets välsignelse och förbannelse.
För alla experiment är inte lika lyckade. Rotten Fruit tillsammans med pkpkpkpk är ett spännande elektroniskt utvecklingssteg och Absolutely Necessary Never är en ren hit mitt emellan postpunk och dov synthpop, medan lektroniskt bubblande I Can’t Talk Right Now är en trög och surgubbig kommentar angående förändrade telefonanvändningsmönster.
Släpiga Third Side of the Moon trallar lika trollskt folkinspirerat som trött oinpirerat, och Dogbed in Heaven/Give It A Skeleton fortsätter med samma rurala karaktär, men avsevärt både svajigare och charmigare. Song About Nothing är bara fjantig, medan Speak ’N Spell (or Don’t) och Pickin’ Dragons’ Pockets är amerikansk alternativrock som den lät i början av 2000-talet, med stark gitarr, stora dramatiska gester och smarta melodier.
Remember Yourself är en pärla, lågmält akustisk och med en subtil groove, men bäst är förstasingeln Look How Far där Isaac Brook erbjuder hela sitt register och gurpglande och skorrande i en låt som har en enkel popmelodi djupt i botten. Bob Hund hade inte skömts för den pärlan, och inte Pere Ubu heller, och även om albumet som helhet kanske inte tillhör bandets toppar gör den här singeln definitivt det.
