Numera är det forna musikkollektivet The New Pornographers helt och hållet A. C. Newmans farkost. Inför bandets tionde album har textförfattandet varit hans viktigaste utvecklingsområde, och istället för att som förut bara bygga smarta och effektiva fraser har han sagt att han här vill skapa väsentligheter och måla landskap. Det ger också påverkan på stämningar och låtkonstruktioner.
En mjukt glidande bas utgör grunden för komplexa stämmor i eleganta Spooky Action, och Wish You Could See Me I’m Killing It är en dov och lågmäld ballad som ger The National-associationer och kryper nästan obehagligt nära.
Bonus Mai Tais har allt som hade krävts för att kunna blomma ut i en poplåt lika omedelbar som bandets främsta, men den hålls tillbaka av det stora allvaret i att A. C. Newman och Neko Case sjunger den till till en döende cancersjuk vän. Det är en av skivans starkaste stunder, tillsammans med Ballad of the Last Payphone, där A. C. Newmans leadsång i rader som ”First comes love, then comes pity” förträffligt backas upp av Neko Case och Kathryn Calder.
Det är kanske en aning överraskande att ett par mer synthbaserade angelägna poplåtar som Pure Sticker Shock närmar sig det uttryck som numera avhoppade Dan Bejar utforskat som Destroyer, och att Neko Case inte får större utrymme på The Former Site Of är ett missat tillfälle. Men det förminskar inte angelägenhetsgraden i A. C. Newmans musik, som liksom alltid är ett komplext och inte särskilt omedelbart pophantverk som växer med varje lyssning
