”Nothing has changed, nothing, not a thing”, vrålar Dennis Lyxsén i inledande singeln Elektra. Det stämmer inte riktigt. För samtidigt som alla de orättfärdiga strukturer som låg till grund för The Shape of Punk to Come för 17 år sedan sedan fortfarande består och kanske till och med förvärrats tar sig Refuseds bestående frustande ilska över det delvis helt nya uttryck.
Det är den avgörande orsaken till att Freedom inte är ännu ett exempel på ett återförenat favoritbands olycksaliga devalvering av sin egen katalog och status. Istället är det en vital och mångfacetterad rockskiva där de hårdaste punkattackerna kompletteras med mer nyanserade uttryck. Med smarta riff, tungt beat och exakt blås lyckas de till och med få en närapå funkmetal-antydande Françafrique att låta spännande och dynamiskt (medan Servants of Death är ett mindre lyckat försök i samma riktning).
Freedom kommer naturligtvis inte att vara lika avgörande för den medvetna (vågar vi skriva intellektuella) punkens fortsatta utvecklingen som The Shape of Punk to Come var. Men det är likväl ett dynamiskt album från ett band som har lika mycket att uttrycka som i sin ungdom.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
