Om Londontrion oftare hade vågat leva ut hela sitt dynamiska spektra, som i skivans bästa spår Youth, hade omdömet blivit ett helt annat. Men Elena Tomra är påfallande kraftlös i sina framviskande sånger, och tyvärr gör det att Daughters dovt mullrande sånger ofta känns håglösa och oinspirerade. Cocteau Twins och The xx är givna förebilder, men här finns varken den subtila kraften, de snygga finesserna och nyanserna eller – och det är det värsta – de minnesvärda sångerna.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
