För tio år sedan stod bordet dukat för internationella framgångar, men YAST tackade för sig, reste sig och gick. I en intervju i Fokus Musik beskriver de att de höll på att slita huvudena av varandra och att behovet av egentid hemma i Malmö vida övertrumfade behovet av turnéer och lanseringar.
Huruvida deras fina klassiska gitarrpop med klingande melodier och spröda sologitarrer fortfarande har kommersiell potential är osäkert. För ärligt talat är de närmare House of Love än dagens popscen, och till exempel Monolith är det närmaste Lloyd Cole & The Commotions vi kommit sedan Rattlesnakes.
”Is it really to late to apologize?”, undrar Tobias Widman i Someone Else, och YAST:s försoning svarar tveklöst nej på den frågan. Kommersiellt har tåget kanske hunnit gå, men det är aldrig försent för exemplarisk gitarrindie.
