När Wreckless Eric och skivetiketten Stiff gick skilda vägar 1980 var det ingen lycklig skilsmässa, åtminstone inte ur Wreckless Erics perspektiv. Han kände sig missförstådd och intvingad i pubrocknormer, och sparkade bakut genom att först hålla sig borta från musikbranschen och sedan vägra använda sitt etablerade artistnamn.
Som Captains Of Industry spelade han in det skramliga albumet A Roomful Of Monkeys ihop med ett ihopplockat band med medlemmar ur Ian Durys Blockheads, men i sin självdestruktiva situation brydde sig inte Eric (Goulden) om vare sig inspelningskvalitet eller marknadsföring, och albumet sjönk som en sten.
Synd på så fina skrammelpopsånger, tycker den avsevärt mognare Wreckless Eric idag, och på så gott som egen hand har han spelat in nästan hela albumet igen under mer kontrollerade former. Inte för kontrollerade, dock, för här finns samma arroganta Hull-attityd som på ungdomens inspelningar, både i röst och i punkpopig gitarrattack.
Mycket riktigt finns här kvaliteter på samma nivå som hans tidiga singlar i till exempel Home & Away och The Land of the Faint at Heart, och det är inte alls långt 1970-talets Stiff-era. Texterna med sitt kaxiga arbetarperspektiv har fortsatt aktualitet, tänker han, och samplar Margret Thatchers röst i Our Neck of the Woods, och när originalets värsta inspelningssärja är omhändertagen visar sig Lady of the Manor rentav nära nog nå Ray Davies-nivåer.
Visst är det historierevisionism, men det är det värt.
