5 Rue Christine/Import
San Diego-trion The Robot Ate Me har delat upp sina semesterminnen i två distinkt olika delar, och för en gångs skull är det fullständigt befogat med en dubbel-CD.
Den som tycker att Flaming Lips borde ersätta det symfoniska med leksaksinstrument, ukulele, förvirrat laptop-famlande och små försiktiga baklängeseffekter kommer att falla handlöst för On Vacations andra hälft. ”Oh, will you be the one that smiles for me? I’ll bake you muffins and apricot tea”, sjunger Ryland Bouchard, och den valhänta kärleksförklaringen liksom pop med småknäppa taktbyten får hjärtan att smälta, åtminstone hos människor som någon gång sneglat nyfiket mot Elephant 6.
Men innan man inleder något djupare med poeten och multiinstrumentalisten Ryland Bouchard måste man fundera över hans mentala tillstånd, som får honom att kombinera underbart popsmide med galen ljudkonst och den sortens politisk agitation vars provokationer automatiskt leder till terroriststämpel under Patriot Act.
På On Vacations första cd sjunger han karaoke över knastriga vinyler från 40-talet, och temat för skivan är likheten mellan den amerikanska kristenheten och nazism. Resultatet är det grövsta angrepp på USA och på kristendomen som hörts på skiva, med titlar som I Slept Through The Holocaust och slogans som ”I kill better when I drink Pepsi”.
I en glad trudelutt leker Ryland Bouchard president med sin Jesus-actiondocka, och varnar den som inte vill vara med att se upp – ”It’s my world even if I’m insane”. Över raspig japansk koto låter han sedan Jesus och Hitler hångla i baksätet på hans taxi. Eh. Man anar att somliga storknar. Att Our Vacation skulle få världsdistribution efter en första pytteutgåva var osannolikt på gränsen till omöjligt – hur kunde FBI låta den slippa igenom? Att den som vågar sig in i galenskapen kommer att älska The Robot Ate Me är däremot högst sannolikt.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
