Langkamer är så mycket Pavement-fans att det är självklart för dem att spela in sitt fjärde album hos förebildernas ljudansvarige Remko Schouten i spanska Murcia. Bristolbandet har en vemodig melodistyrka både i luftigare och avskalade sammanhang som The Summer I Hit The Wall med undergroundcountrytoner och även när det brakar lös ordentligt i de dubbla gitarrerna som i Babe Pig in the City, och man kan dra paralleller till fler amerikanska gitarrindieband från Yo La Tengo till The Feelies.
”Laugh – and the world laughs with you” konstaterar de optimistiskt i inledande Crocodile Clock och fortsätter sedan att lakoniskt att notera att ”Cry – and the world laughs at you”. För även om bandets frontperson Josh Jarman i Easterly drömmer om att kunna ligga i gräset och sorglöst betrakta moln, att vara en sådan som lever i stunden, undanröjer låtarnas nervösa hetsighet alla sådana självbedrägerier.
”Why am I running around like this, breaking my back carrying your shit”, frågar han sig istället i Crows, med en desperation någonstans mellan Sugar och The Hold Steady, innan Langkamer avrundar ett mycket fint album med en mörk godnattsång till lejonen i Goodnight Zoo.
