Idag släpper Satan Takes A Holiday Covering Out Tracks: part 1, den första av två EP:s med covers av låtar som på olika sätt haft betydelse för bandet under åren. Fokus Musik kan inte låta sådant passera obemärkt, utan bad Fred Burman berätta mer om vad och varför, låt för låt.
– Hela projektet föddes ur känslan att vi med sex album i ryggen hade vänt ut och in på oss själva ett antal gånger: Vi ville på ett lustfyllt sätt hitta tillbaka till vår ursprungsnerv. När vi startade för snart 20 år sedan hade vi band som The Cramps och The Sonics som ledstjärnor – band vars repertoarer till stor del bestod av covers. På vår debut hade vi tre tolkningar av andra artister, och det har blivit några till genom åren, men någonstans på vägen tappades det bort. Det hanns inte med. Och det vill vi ändra på nu.
– Vi ville också att det här skulle vara ett levande projekt, där låtarna får se dagens ljus relativt snabbt efter att de spelats in och mixats färdigt.
Hittills har det blivit tre singlar och den här EP:n. Tre singlar till kommer innan de sista låtarna kompletterar albumet. Det är lustfyllt!
Today Your Love, Tomorrow the World (Ramones)
– Vi började med en längre lista potentiella låtar som så småningom skulle skalas ner till tio. De behövde vara roliga att ta sig an, original där vi kände att vi kunde tillföra något, och tillsammans representera alla delar som gör Satan Takes A Holiday.
– Vi visste tidigt att vi ville ha med något från den första punkvågen, och Ramones ligger oss varmt om hjärtat. Vi har varit och nosat på både proto-punk som The Sonics) och post-punk som Devo, men hur mycket de än betytt för oss kände vi inte att vi kunde tillföra något där. Vi säger absolut inte att vi överträffar Ramones med den här versionen , men det blir något annat i vår skrud.
– Textmässigt känns låten dessutom smärtsamt aktuell just nu, med alla förvirrade unga män och kvinnor som faller in i de bruna leden på båda sidor av Atlanten.
– För att kanske skjuta oss själva i foten rekommenderar jag att kolla in Ramones live i Tyskland 1978. Egentligen är det bara att lägga ner. Som band. Som människa.
Gettin’ Away With Murder (Baby Grande)
– Hur vi kom över den här pärlan tvistar de lärde om, men den har varit en favorit när det ska spelas skivor under flera år. En fantastisk låt – skev, urstämd och otajt. Det ursäktar liksom den pubertala texten. Extra roligt att kunna imponera på Nicke Andersson med något han inte hade hört talas om, och att få med honom på ett av de bästa solon vi haft på en Satan Takes A Holiday-inspelning.
You’re the One That I Want (John Travolta och Olivia Newton-John)
– Originalversionen är så klart en jäkla banger. Men i mitt huvud har melodin gått runt i långsam melankoli i många år. I turnébussen. I duschen. På soundcheck. ”Den borde ni göra som cover”, sa någon när jag tydligen öppnat munnen och sjungit den på en thairestaurang i Örebro för ett par år sedan. Tanken hade inte slagit mig, men sen gick det fort. Någon slags Cult of Luna-tyngd, en sjukt hittig refräng som alla kan… men som aldrig riktigt kommer.
I Can’t Stop Thinking About It (The Dirtbombs)
– Ett favoritspår från en av våra stora favoriter, Mick Collins från The Dirtbombs och The Gories. Vi har länge letat efter rätt låt för Danne (trummor) att sjunga, och den här vilar helt på attityd och cool, precis det vi tycker passar honom. En kul detalj som också gör vår version till något annat än originalet är att det här är första låten vi spelar in där jag inte spelar gitarr alls. Allt komp från min sida sker på klaviaturinstrument.
– Dessutom maxade vi genom att bjuda in punklegenderna Stefan och Linda Brändström från Shady Lady & The Malefactor.
Rumble! 2026 (Link Wray)
– Kraften i tre ackord. För oss är det här en tydlig callback till varifrån vi kommer, samtidigt som den understryker låtåtervinningskulturen vi försöker vara en del av. Vi gjorde en knappt lyssningsbar tolkning av den här låten på vår debutskiva 2009. Link Wray själv spelade in flera versioner av Rumble, och vår har en liten blinkning till Jack Nitzsches version från 1963 – men med instrumentation enligt Link Wrays egen sättning.
– Världens tuffaste, och kanske även viktigaste, låt.
– Senare under året hoppas vi kunna bredda bilden av oss med ytterligare fem spår, varav tre av dem från den här sidan av Millenniet.
Här finns recensionen av Satan Takes A Holiday – Covering Our Tracks: Part 1
