”Were we Always Like This”, undrar Sahara Hotnights redan i sitt nionde albums första låt, och det är frestande att svara ja.
För nästan 30 år efter sin skivdebut (!) är Sahara Hotnights tydligt igenkänneliga, med den vassa rock, de snygga riff och den eleganta stämsång som alltid funnits där. Ändå vore det uppåt väggarna fel att påstå att inget är förändrat. De har vuxit och utvecklats, och även om utvecklingen inte är linjär – själva beskriver de varje album som en motreaktion på sitt förra – är det faktum att Sahara Hotnights idag är ett av landets mest meriterade band påfallande i styrkan i deras musik.
Efter att comebackalbumet Love In Times of Low Expectations 2022 kom att vara en slipad studiokonstruktion fanns det en stark längtan efter att låta No One Ever Really Changes fånga bandets livekänsla med samspel, utlevelse och skavanker. Det märks redan från start, där vassa Always Like This först sätter tonen med snygga riff och J Mascis-rundgång, och sedan Vanishing Girl enligt principen att inleda ett album i full fart och sedan öka skruvar upp tempo och ljudvolym ytterligare. Med snygga tvillinggitarrer förmedlar A Future Without You In It en Thin Lizzy-känsla, och det sätter fokus också på snygga popmelodier som finns överallt här, oberoende av låtarnas taggighet.
Underhållande The Opposite sticker ut, där den med slapbas, handklapp och saxofonsolo svassar fram som en disco-syster till Rolling Stones Miss You. City of Summer Ruins är en stilig och relativt välkammad popsång, och även Want You To Want To Get Better är en popigare stund. För även i den genomgående livekänslan präglas No One Ever Really Changes av variation och nyanser, och avslutande Falling Off Bridges är (som) gjord för att vara en episk konsertavslutning för vaggande uppsträckta publikarmar och hav av tändare/mobiltelefonlampor.
När de debuterade var Sahara Hotnights storögda lärljungar i att pröva hur kraft och energi kan gifta sig med popkänsla, och hur vassa och ibland överstyrda gitarriff trivs tillsammans med smarta vokalharmonier. Idag är bandet seniora mästare i just den sortens powerpop. För det är kanske sant att No One Ever Really Changes, men Sahara Hotnights fortsätter att utvecklas och förbättra sig.
