Queens of the Stone Age – Alive in the Catacombs

Queens of the Stone Age – Alive in the Catacombs

13 juni 2025
Matador/Playground

Idén att spela en konsert i trånga tunnlar och valv inför en publik bestående av skelettdelar från hundratusentals avlidna i Paris katakomber är så morbid att vartenda metalband med självrespekt måste ha drömt om det. Men bara Josh Homme och Queens of the Stone Age har tillräcklig envishet och kulturell status att kunna ro det i land, med alla de undantag från regler och tillstånd som måste etableras och den planläggning och logistik som krävs.

Här är resultatet – på film och skiva – och det är ett minst sagt säreget verk. Josh Homme konstaterar jublande att han kände sig välkommen och att kvarlevorna är ”den största publik jag spelat för”. Det är också den tystaste publik han spelat för, så jublet, allsången och ropen efter extranummer lyser med sin frånvaro. Istället för publikljud kan man höra fukten droppa från väggarna och Josh Homme dra efter andan, till skillnad från publiken. 

Istället för elektrifierade riff och högljudd hård rock i en miljö som helt saknar elurtag får vi fem utvalda låtar ur QOTSA:s katalog (nej, inte Song for the Dead) i stämningsfulla och mycket avskalade arrangemang. Gitarrer och bas är förstås akustiska, slagverken består av kedjor och ätpinnar, och det enda förstärkta instrumentet är ett batteridrivet elpiano. Dessutom har bandet bjudit in en stråktrio som bidrar till att förstärka den teatrala dramatiken särskilt i Kalopsia.

Vi visste sedan länge vilken kreativ bredd QOTSA har i sin kreativitet, och här tillförs nya dimensioner i de enkla tagningarna helt utan utan pålägg. Till exempel lurar den akustiska basen i Running Joke/Paper Machete associationerna i riktning mild mariachi, en annan genre som för övrigt är lika märkligt fascinerad av dödskallar. Den enda gången de rockar med någon form av tyngd är I Never Came, där bandet manifesterar att deras auktoritet är en inneboende kraft som inte bygger på elektricitet eller trummor

Det är förstås utstuderat som inget annat, men oberoende av kontext är det också en stark och mycket vacker musikalisk upplevelse

——-

En mycket begränsad och påkostad numrerad vinylupplaga finns tillgänglig att beställa från bandets hemsida, men bara i ytterligare 4999 exemplar efter att den här skribenten gjort sin bokning.

Patrik Forshage

Skribent

Högst betyg i recensioner

  1. 1.

    17 augusti 2016

    6 av 6 i betyg
    Toni Holgersson – Nordic Noir
  2. 2.
  3. 3.

    17 oktober 2015

    6 av 6 i betyg
    John Grant – Grey Tickles, Black Pressure
  4. 4.

    11 oktober 2012

    6 av 6 i betyg
    Ty Segall – Twins
  5. 5.

    17 januari 2012

    6 av 6 i betyg
    First Aid Kit – The Lion’s Roar

Senaste från recensioner

  1. 1.

    16 februari 2026

    4 av 6 i betyg
    Beck – Everybody’s Gotta Learn Sometime
  2. 2.
  3. 3.
  4. 4.

    12 februari 2026

    3 av 6 i betyg
    Dirt Buyer – Dirt Buyer III 
  5. 5.

    11 februari 2026

    3 av 6 i betyg
    Sarah Nixey – Sea Fever