Poem, ballader och lite blues - återbesöket!

BonnierAmigo

BETYG 4/6

(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden december 2007)

En ljummen idé, kan tyckas. Har vi inte hört Cornelis-tolkningar till leda redan? 

Men när Nina Ramsby arbetar sig igenom hans bästa originalalbum från början till slut, med ett handplockat urval vokalister över ett ihopplockat band med några av landets bästa jazzmusiker blir det allt annat än ljummet. 

Ok, Stefan Sundström som gör sin vanliga grej är fickvarm, på sin höjd, och Thåströms privata återbesök i Imperie-tidens lättgoth-tolkningar av svenska klassiker är inte heller så inspirerande. 

Men Britta Perssons respektlöshet, Säkert! progg-attack, Ebbot ihop med en muntert trallande Timbuktu och Miss Lis vridna genusperspektiv över fioler med Sonic Youth-feeling är desto roligare. Kristofer Åström vill vi gärna höra på svenska flera gånger, och Nina Ramsby själv bevisar återigen att hon är en av landets bästa sångare. 

De största utropstecknen står dock jazzmusikerna för. Bakom vokalisterna håller de en svensk visjazztradition från 60-talet levande, och med egna prologer och epiloger till sångerna får Jonas Kullhammar, Goran Kajfes, Nils Berg och i synnerhet Fredrik Sandsten och Mattias Ståhl oss att lägga Gullin och Johansson till handlingarna – det är nya kungar på tronen!