Autentisk country ska ju per definition komma västerifrån, men det är kanske inte Norge man tänker på i första hand. Men Ole Kirkeng hittade vägen till countryn som musiker i Courtney Marie Andrews band och har etablerat sig väl i sitt hemland, och nu har han tagit sin Stetson för ett genuint ”Oslo meets Nashville in Sweden”-album inspelat med Dom Billett i Amanda Bergmans Rockbonden-studio på gården i Dalarna.
Redan albumtiteln avslöjar att det måhända finns sprickor i autencitetet, när Ola Kirkeng i titelspåret avslöjas bära sitt första par cowboyboots, och i Foreign Country Singer Blues redovisning av de vedermödor han utsatts för när han till exempel sökt visum till Trumps USA. Han är den förste att erkänna att han och bandet visserligen inte kommer från prärien eller Klippiga bergen utan från Gamle Oslo och Grünerløkka, men fascinationen av det genuina går igen i varenda pedal steel-ton. Samtidigt har han glimten i ögat och en rejäl distans, som gör att han och bandet håller balansen också när de fyller texterna med fyndigheter och småskojande.
Han nämner Townes Van Zandt i en låttext, men John Prine är en närmare referens både musikaliskt och lyriskt, och här finns en genomgripande kvalitet också när sångerna som i Roadside Flowers har ett underliggande stilla countrysoul-sväng. Ballader som Margaritas for A Dime är fina, och singeln Bare Minimum är hysteriskt rolig i sin skildring av en relation som börjar i den generösa beskrivningen av hur ”When we make love I’ll be the come to first, then I fall asleep and you can come on your own.”
