För psykoaanalytiker och kanske filosofer är Nothing’s About to Happen to Me en veritabel guldgruva. Redan i inledande konstaterar Mitski till mjuka avskalade americanatoner fördelarna med att simma ryggsim i en sjö jämfört med både köttsliga lustar och framför allt stadsliv, som abrubt tränger sig på med ljudet av trafikstockningar och stort musikaliskt crescendo.
Sedan fortsätter hon med skramlig grunge i Mary Lou Lords anda som får växa ut i öronbedövande mangel och ljudexperiment innan skivans huvudperson – en och samma på hela albumet, i en sammanhängande skildring av situationen i en sönderfallande relation – finner tröst hos sina katter i den mjuka singersongwritervisan Cats.
Så pendlar hon sedan mellan americana, allra finast stort orkestrerad i Dead Women, mjuk visa ibland med jazzanslag och kraftfullt överstyrt gitarrmangel, gärna med minst två av uttrycken inom ramen för en och samma sång, och gärna som underlag för både tillkämpat obekymrat trallande och dramatiska fantasier om ond bråd död hellre än ensamhetens förudmjukelse.
I’ll Change for You lovar hon vädjande sin partner, ”if you don’t like me now”, och den mjukt jazziga tonen i musiken känns nästan ironisk när det är så uppenbart att hennes kamp är till ingen nytta. Den femstegsplan för att vinna honom igen med ny frisyr, andra kläder och annat uppträdande i den stort orkestrerade balladen Rules med drag av både country och storband är dömd att misslyckas.
Så albumet avslutas med en slant till med Karon i Charon’s Obol, och i Lightning slutligen noterar Mitski att “I can hear the song of my death / singing for the lightning to come” i en ödesmättad ballad som hade kunnat vara en systermelod till Big Stars Holocaust.
