Franz Ferdinand utmanar sina rädslor
Franz Ferdinands första nya studioalbum sedan 2017 heter The Human Fear, och har ett återkommande tema som fångar tillfredsställelsen av att utmana och övervinna sina rädslor. Musikaliskt är det ett modigt album, där bandet rör sig i många riktningar utanför sin bekvämlighetszon, och mycket riktigt växer och utvecklas av det.
Fokusmusik.se har haft tillfälle att prata både påtvingad och självvald utveckling med Bob Hardy, som tillsammans med Alex Kapranos är Franz Ferdinands återstående originalmedlem. Han förklarar att det inte riktigt var meningen att det skulle dröja så länge med ett nytt album var inte riktigt meningen.
- Vårt förra album släpptes 2018, och vi turnerade med det i drygt ett år. Vår plan var att släppa ett greatest hits-album typ 2020, och sedan skulle vi få vidare med ett nytt album. Sedan hände covid och satte stopp för allt det där. Vi ville spela in två nya låtar för greatest hits-samlingen, men covid gjorde att vi inte kunde befinna oss i samma rum för att skriva eller spela in. Till slut skrev vi de nya låtarna på distans, men det dröjde tills maj 2021 innan vi var tillsammans i samma rum och börja spela in.
Samlingen Hits to the Heads släpptes till slut våren 2022.
- När vi ändå ville turnera med samlingsalbumet så satte covid käppar i hjulet också för det - alla ställen var stängda. Allt blev försenat, försenat, försenat.
Inte förrän 2023 kom arbetet med The Human Fear igång. Det var inte enbart av ondo.
- I slutändan tror att det här oplanerade gapet på ett sätt har gynnat albumet. Vi skrev låtarna och sedan dröjde det innan vi kom tillbaka till dem. Det var bra för albumet att låtarna fick växa och utvecklas länge. Några av dem skrevs under sessionerna för Always Ascending till och med, men vi fick inte till dem riktigt då. Så är det ofta med bra låtar, saker bara hänger kvar och man går man vidare, och sedan ser man ljuset och hittar ett sätt att få dem att fungera.
Var det enbart frustrerande att inte kunna arbeta under covid-nedstängningen, eller fanns det något tillfredsställande i att vara tvungen att låta saker ta sig tid?
- Covid var verkligen fruktansvärt, många avled och folk förlorade sitt levebröd. Men det fanns aspekter av det som jag verkligen gillade, om jag ska vara ärlig. Jag hade inte sovit i samma säng så många nätter i rad sedan jag var 23. Det var en konstig tid - jag kände mig som att jag samtidigt var pensionär och tonåring. Jag behövde inte gå till jobbet, så jag hade massor av tid. Men jag kunde inte gå någonstans, vi fick inte lämna staden, så jag gick runt på gatorna och stämde träff med vänner vid busshållplatser.
- Jag hamnade i en sinnesstämning som jag inte känt sedan jag var student, Jag blev besatt av lokalhistoria, och googlade saker om Glasgow. "Jaha, det här är den äldsta muren i Glasgow". och så gick jag runt och utforskade staden, och tittade och fotograferade.
Är landskapet i musikvärlden förändrat efter covid?
- Musikaliskt tycker jag att utvecklingen är positiv. Det finns mycket intressanta nya band, och jag känner mig optimistisk om gitarrmusiken just nu. English Teacher som vann Mercury Prize är strålande, och ett band som heter Sprints från Dublin som är fantastiska. Det händer alltid intressanta saker i Glasgow, och dessutom finns några riktigt bra amerikanska gitarrband just nu. Gloom Division, har du hört dem? Fantastiska! Det finns ett riktigt intressant band som heter Brigitte Calls Me Baby, som låter som Elvis som frontar The Smiths. Jag älskar hur deras vision är så singular, Typ "det är så här, det här är vi, det är inget mer". Och så J Mahon, en australier som bor i Berlin - det finns massor av bra grejer just nu.
Du nämnde att det mesta av albumet var redan skrivet när ni gick in i studion.
- Allt var färdigskrivet, precis som att låtarna på vårt första album var klara när vi gick in i studion. Vårt andra och tredje album skrev vi typ medan vi spelade in. Men 2015 gjorde vi vårt projekt tillsammans med Sparks. det som kallades FFS, och det var ganska tidspressat eftersom vi var alla i London en kort tid samtidigt. Då gick vi in i replokalen i två veckor, och övade allt så vi kunde det, och sedan gick vi snabbt in i studion och spelade in albumet.
- Det var en så bra process, och då antog vi den också för det femte Franz Ferdinand-albumet Always Ascending. Vi såg till att allt var välrepeterat, vi behövde inte fundera på "hur går den här biten", vi var avslappnade och det det blev bättre. Så vi gjorde samma sak den här gången, och jag hoppas att vi fortsätter jobba så.
Skivköpare som hängde på låset hos Franz Ferdinands skivbolag Domino får ett bonusalbum med demoversioner. Även om låtarna är relativt färdigformade krävs ett visst mått av mod för att släppa sina lyssnare så nära samtidigt med den färdiga produkten.
- Men jag gillar verkligen att våga göra så. På YouTube kan du hitta typ demos av Queen-låtar som inte riktigt är färdiga, där du kan höra det där speciella, men inte riktigt. Eller Beatles-låtar till och med, och jag är fascinerad av allt det där. Men ärligt talat, jag har inte hört albumet med våra demos, så jag ser fram emot det.
Tillsammans med Alex Kapranos är Bob Hardy den enda kvarvarande medlemmen sedan Franz Ferdinand bildades för snart 25 år sedan. 2017 kom först Julian Corrie (Miaoux Miaoux) och sedan Dino Bardot med i bandet, medan nya trummisen Audrey Tait anslöt inför greatest hits-turnén efter covid. Hur påverkar sådana förändringar dynamiken i Franz Ferdinand?
- Julian har ju varit involverad rätt länge, redan under inspelningen av Always Ascending. Men grejen med band är att band är idéer, som uppstår i just den specifika konstellationen av människor. Nya personer innebär nya konstellationer.
- Samtidigt var både Dino och Audrey var båda väldigt medvetna om Franz Ferdinand innan de gick med. Vi har känt Dino i 25 år, och Audrey berättar att när hon var student var Do You Want To en av hennes favoritlåtar på discot. Vi är Franz Ferdinand, och det förstod de när de skrev på. Dino kanske älskar 70-talsprogg, men vi kommer inte plötsligt att bli ett 70-talsproggband.
Temat på The Human Fear handlar om just rädslor, eller upplevelsen av tillfredsställelse som människan känner när man utmanar och övervinner sina rädslor.
- Vi upptäckte att den textraden från Hooked sammanfattade många av låtarna. Men det var inte ett koncept inför arbetet med skivan, utan något vi upptäckte senare.
- Vi försätter oss frivilligt i situationer där vi känner rädsla. Människor hoppar ut ur flygplan eller åker berg-och-dalbanor eller frågar någon om hon vill gå ut med dig. Det är den typen av saker som gör att man känner sig som mest levande.
- När jag går upp på scen är jag nervös, men det är också då jag vet att jag faktiskt gör något med mitt liv, att inte bara är hemma i en kokong. Jag tänker att rädsla är ett symptom på att vara levande - att välja att göra det som är obekvämt eller skrämmande.
Det finns mörka och skrämmande drag i texterna, men skulle du hålla med mig om att The Human Fear i huvudsak är ett positivt och upplyftande album?
- Ja, absolut. Det är glädjefyllt, med drag av mörker. Det är den typen av musik jag lyssnar på och det är den typen av musik jag vill göra. Jag växte upp med att gå på indieklubbar och dansa till The Smiths eller New Order. och i den musiken finns melankoli men också ren eufori. Vi har alltid velat att Franz Ferdinands musiken ska existera på flera nivåer, att det ska gå att lyssna på och instinkt må bra, men också sätta på sig hörlurarna och dyka allt djupare i texterna.
Trots att ni drar i nya och för Franz Ferdinand udda riktningar finns ett distinkt Franz Ferdinand-sound på hela albumet.
- Bra. Vi vill ju det ska låta som vi även när vi prövar nya saker, du vet. En låt som Black Eyelashes till exempel, som är så uppenbart influerad av Alex grekiska härkomst med bouzouki och allt, det är inte något vi gjort tidigare. Jag tror att det är ofrånkomligt, delvis för Alex röst och delvis bara sättet vi spelar på. Och som vi sa nyss, det positiva ihop med någon slags melankoliska eller mörka aspekter i texterna.
Albumets omslag är inspirerat av den ungerska konstnären Dóra Maurer.
- Hon är i slutet av 80-årsåldern nu, och hade en stor retrospektiv på Tate i London för några år sedan, som var fantastisk. Så när vi letade efter omslagsidéer tänkte vi på hennes självporträtt Seven Twists. Det är ett porträtt som består av olika fotografier, och det är en så kraftfull bild - sättet hon tittar in i kameran - som har djupare aspekter att fortsätta upptäcka, precis som vi hoppas att vår musik har.
- Och så älskar jag idén att var och en håller varandra i vår bild, det blir symboliskt för när vi spelar musik tillsammans och stöttar varandra.