Death Cab for Cutie om Narrow Stairs

(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden maj 2008. Här finns recensionen.)

Hallå Chris Walla, berätta om nya albumet. 10 minuters Can-inspirerade jams? Från Death Cab for Cutie?

– Äsch, det är inte så dramatiskt. Men skivan är en reaktion på allt annat, och eftersom till exempel mitt nya soloalbum är så rentvättat så strävade vi efter att vara så skitigt jobbiga och gritty som möjligt. Det är mer blod än hjärna, och O.C. lär få svårt att hitta material till sitt soundtrack här.

Riskerar inte det här att överskugga ditt soloalbum? Och kanske Bens nästa Postal Service-album?

– Haha, Postal Services nästa är indiemusikens Chinese Democracy. De har en låt färdig, och två idéer som de inte riktigt gillar. Mitt soloalbum var mest avsett som terapi, för att se om jag faktiskt kunde skriva en sång eller elva. Det får gärna överskuggas.

Har ni några tveksamheter mot majorbolag kvar?

– Inte alls. Jawbreaker, som är ett av Ben Gibbards favoritband, pratade alltid om att de "aldrig någonsin" skulle hamna på storbolag, och när de till slut ändå signade blev de korsfästa och hela deras fan-bas försvann. Men vi har aldrig varit så kategoriska. Vi älskar vår gamla indie-etikett, och lämnade dem mest för att vi inte behövde. Om det är begripligt? Atlantic behövde oss mer än vi behövde dem, och det är ju ett suveränt förhandlingsläge. Men om vi hade levererat den här skivan som vårt första album på etiketten hade de freakat ur, helt säkert.

Och i sommar kommer ni till Sverige?

– Jepp. Arvika, och kanske någon annan festival. I början av turnén blir det kanske inte mer än 4-5 låtar från nya albumet, eftersom vi inte har hunnit lära oss spela det än. Men så småningom, efter kanske två års turné, ska nog mera kunna sitta.