De första tre fjärdedelarna av sin andra skiva ägnar Elefant 6-relaterade Beulah åt att grubbla över om de vill vara acid jazz med tvärflöjt, som i A Good Man Is Easy to Kill, eller Dexys Midnight Runners med stötigt blås i sin indiepop. Medlemmarna slåss inbördes — inte bara bildligt — över sådan kosmetika, och glömmer i stridens hetta bort att skriva minnesvärda låtar.
Då blir inte resultatet Jamiroquai utan Galliano, inte Dexys utan Bureau, inte Apples in Stereo utan standardindie. När de trötta och blåslagna lyckas nå en ljudkompromiss till slut, och börjar arbeta med melodier åstadkommer Beulah några riktigt starka låtar. Men då har vi redan gett upp hoppet.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
