Bara det faktum att countryfolkbröderna Scott och Seth Avett kommit ut som stora fans av Mike Patton från Faith No More, Mr Bungle och Dead Cross var en överraskning, och att de faktiskt inte stannade vid att bara snacka om att ”vi borde göra något ihop” utan faktiskt gjort det är en ännu större överraskning.
Även processen, där Scott Avett skickade låtskisser för Mike Patton att skruva på innan de kom till Seth Avett för vidare bearbetning, och alla tre la till leadsång för enstaka rader eller hela låtar utan att träffas en enda gång är udda i sammanhanget.
Men den stora överraskningen här hur sammanshållen och lättillgänglig musiken är, även med med de stora variationer som finns. För från en experimenterande vildhjärna som Patton förväntar man sig inte traditionella countryballader med klingande gitarrplockande och vemodigt munspel som i Dark Night of My Soul eller hade akustiska Eternal Love som hade kunnat vara en Willie&Waylon-ballad av finaste slag.
Inte heller är de stora dramatiska Queen-utspelen i komplexa Too Awesome och Disappearing med komplexa vokalharmonier och rent Spectoreska ljudväggar i arrangemanget riktigt vad man väntar sig av en konstellation som den här.
Till och med den eleganta softrocken med välansade trestämmiga harmonier i tillbakalutade To Be Known (”Lean back baby, I’ll do the rest”) och i starka Received överraskar, kanske inte från Avett-bröderna men definitivt från Mike Patton. När han å andra sidan tar täten i Heaven’s Breath är det mer suggestivt mörkt rockigt, och ännu mer så när elektronisk tyngd tillförs i deras manglande banjotolkning av traditionella The Ox Driver’s Song.
Oväntade musikersamarbeten där ett plus ett blir tre möter vi ganska ofta. Hör blir ett plus ett ibland två, ibland tre och ibland till och med sju. Vilketdera är det både bra och spännande.
