Det har varit en turbulent tid för det gifta paret Alexandra och Zachary James som utgör Twin Temple, både privat och jobbmässigt. De beskriver sin musik som ”satanic doo-wop” och förra albumet hade titeln God Is Dead. I MAGA-tider innebär sådana konstnärliga uttryck en del problem för Los Angeles-paret, inte minst från den högerextrema konspirationsteoretikern Alex Jones. Häromsistens sparkades de från förbandsgiget på Charley Crocketts turné, men då klev Jack White prompt in och anlitade dem istället.
Doomed Lovers är deras språngbräda tillbaka. Kort och kärnfullt, analogt inspelat med komplett symfoniorkester i en stilfull och mycket elegant produktion av Shooter Jennings, är albumet ett utsökt croonerverk fullt av smäktande countrypolitan och gammal show-rhythm’n’blues, med Alexandra James i perfekt Patsy Cline-mode och Roy Orbisons spöke som knackar i väggarna.
Titelspåret är en djupt romantisk sång på Romeo och Julia-temat om att inte kunna överleva utan sin kära, och resonemangen om olika sätt att dö har i sig inget sataniskt över sig. På samma sätt är det rödögda nattliga irrandet på mörka gator i bedrövade Monster bara ännu en kärleksmetafor, om man väljer att tolka den så, och Possessed är, om vi avstår från att tolka den bokstavligt, en passionerad kärleksförklaring med en leverans som Amy Winehouse inte hade skämts för.
Det finns mer explicita stunder, som när Alexandra James i I Want Blood berättar vad hon önskar från sin käresta istället för blommor eller smycken, eller när hon i sirliga Love You to Death plötsligt stelnar till hos sin älskade och undrar ”why there’s so much blood”?
Doomed Lovers är ett bedårande vackert countrypolitanalbum fullt av djupt romantiska sånger, och med den underliggande molande livsfaran i detaljerna låter Twin Temple dig aldrig riktigt slappna av.
