Det finns naturligtvis något igenkännbart och enhetligt i Vasas Flora och Faunas karaktäristiska klara vemod också på deras femte album. Men den här gången utmanar Mattias Björkas samtidigt både sina egna gränser och lyssnarnas förväntningar med sound och arrangemang som rör sig i många riktningar utanför den ständigt vidgade bekvämlighetszon som bandet hittills rört sig.
Här finns de stilla popballaderna med dystra livsiakttagelser från en pandasminkad tillvaro i en glasskiosk i Vasa och från en en liten briefing på kansliet och konstaterandet att ”livet är kort” men Timmarna är långa. Visning här igen är i sin karaktär om än inte i sitt sound en klassisk countryballad, med sin skildring av att städa ur tillvaron efter ännu en misslyckad relation och ordna visning där man ”köpt och ramat in en Hilma Klint-affisch” .
Stängningsdags vid Högdalens marknad skildras med försynt indiepop med Johnny Marr-klanger i Highvalley Market, medan dess tuffare kusin Jag hade betett mig är framfusig och ljudlig gitarrindie.
Inledande Du ville ha barn men inte med mig är elektropop med hitambitioner på Pet Shop Boys-nivå, och den avslutande Vit eld är ett elektroniskt samarbete med Folke Nikanor. Redan det hade varit tillräckligt, men i Dags att pila iväg vågar de sig ännu längre ut på den tunna grenen med turkisk arabesque med påfallande Ibrahim Tatlises-blinkningar. Och när vi konstaterat att även den frygiska skalan passar sinnelaget i Vasas flora och faunas musik utmärkt finns det inte längre några gränser alls för det här tar vägen i framtiden.
