Du tror mig inte, men för 100 år sedan räknades blues som ungdomsmusik. I takt med att utövarna åldrades och åtnjöt allt större respekt förändrades musikens status på samma sätt, och blev med tiden en musikgenre som istället förknippades med genuinitet och mognad.
Senare decenniers unga popmusiker däremot har omedelbart vid sin 40-årsdag övergett de smidiga lättrallade refrängerna till förmån för vad de föreställt sig är mognare musik. Ta Tom Petty, till exempel. Sedan han blev man har han lagt bort vad barnsligt var, och istället för briljant luftig Rickenbacker-pop och smart aggressiv trad-new wave spelar han numera pliktskyldigt den sortens genomtrista amerikansk stadiumrock som har en gjutjärnskula blues fastsatt i en kätting runt ena ankeln. Stackarn. Och den där illaluktande idén om att inkorporera en extremt osvängig reggaelåt i den trista bluesrocken begravde vi väl tillsammans med Eric Clapton för 40 år sedan?
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
