Det var på tiden att Titiyo tog befälet över sin musik. Här råder ingen tvekan om att Kleerup, Goran Kajfes, Andreas ASS Söderström och inte minst Moto Boy arbetar åt henne snarare än tvärtom, och deras bidrag skaver avsevärt mer utmanande än förra studioalbumets Jocke Berg- och Peter Svensson-sandpapprade själlösheter.
Med avstamp i en liten portastudio och en nyväckt fabläss för kraut, tro det eller ej, har hon skapat vackra elektroniska sånger som gör att den där övertygelsen vi haft så länge om att Titiyo skulle kunna åstadkomma storverk till slut kommer att förverkligas.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
